Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ke´-]
verb ~de ~t
de·bark·er·ar●gå i land från fartyg
mil.sjö.sjömännen debarkerade för att göra sig en glad kväll i staden○äv.lasta ur
fartyg
○äv. allmännarestiga ur fortskaffningsmedel
debarkera (ngt)sedan 1716av fra. débarquer med samma betydelse, till barque, se 2bark
Subst.:vbid1-133027debarkerande,
vbid2-133027debarkering