Svensk ordbok 2009, webbversion
das`ka
verb ~de ~t
dask·ar●ofta med partikelntill
ge ett lätt slag med handflatan
Nollhan blev irriterad och daskade till henne○äv. allmännare, ljudhärmandehon daskade i vattnetdaska (till) ngn (i/på ngt)sedan ca 1630sv. dial. daska; ljudhärmande
Subst.:vbid1-132810daskande;
1dask,
2dask