Svensk ordbok 2009, webbversion

darrocka [dar`-] substantiv ~n darrockor darr|­rock·an●typ av rocka som bedövar sitt byte med hjälp av elektriska stötar från organ bak­om huvudet; före­kommande bl.a. i Atlanten och Medelhavet zool.sedan 1836till darra (bytet råkar i krampaktiga skakningar av de elektriska stötarna)