Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen dannemän, best. plur. dannemännen
danne|mann·en●rättskaffens man (ur allmogen)
åld.psykol.yrk.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. dandeman; trol. till lågty. donde, pres. part. av don ’göra’; jfr 2dan
”Du gode danneman, jag har sport din stora vishet; den kan vara mig till gagn. Låt oss rådslå för mitt rike med varann!”Erik Axel Karlfeldt, Elie himmelsfärd (i Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim, 1901); Guds hälsningsord till Elia