Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
dag|ting·ar●göra (ovärdiga) eftergifter
särsk. med dragning åt köpslående
ngt högt.komm.JFRcohyponymkompromissa
dagtinga med sitt samvete○äv.förhandla (med ngn) i syfte att underkasta sig
ngt åld.dagtinga med fiendenkommendanten var beredd att dagtingadagtinga med ngn/ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. daghþinga; efter lågty. dagedingen ’utsätta dag’; se dag, tinga
Subst.:vbid1-132253dagtingande;
vbid2-132253dagtingan