Svensk ordbok 2009, webbversion

da`gtinga verb ~de ~t dag|­ting·ar●göra (o­värdiga) efter­gifter särsk. med dragning åt köp­slående ngt högt.komm.JFRcohyponymkompromissa dagtinga med sitt sam­vete○äv.förhandla (med ngn) i syfte att under­kasta sig ngt åld.dagtinga med fiendenkommendanten var beredd att dagtingadagtinga med ngn/ngtsedan ca 1430Själens tröstfornsv. daghþinga; efter lågty. dagedingen ’ut­sätta dag’; se dag, tinga Subst.:vbid1-132253dagtingande; vbid2-132253dagtingan