Svensk ordbok 2009, webbversion
[dak`s-]
substantiv ~n äv. vard. dagsverkarn, plur. ~, best. plur. dagsverkarna
dags|verk·ar·en●(mans)person som utför dagsverken
särsk. åt ngn annan (ofta mer el. mindre oregelbundet och vanligen utan fast anställning)
särsk. vid beskrivning av äldre el. icke-svenska förh.yrk.många dagsverkare behandlades sämre än djursedan 1629