Svensk ordbok 2009, webbversion

dagsverkare [dak`s-] substantiv ~n äv. vard. dagsverkarn, plur. ~, best. plur. dagsverkarna dags|­verk·ar·en●(mans)person som ut­för dags­verken särsk. åt ngn annan (ofta mer el. mindre o­regelbundet och vanligen utan fast an­ställning) särsk. vid beskrivning av äldre el. icke-svenska förh.yrk.många dagsverkare behandlades sämre än djursedan 1629