Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
dag|barn·et●barn som ngn (yrkesmässigt) tar hand om under dagtid
medan föräldrarna arbetar e.d.
samh.yrk.hon hade fullt upp med två egna barn och tre dagbarnngns dagbarn, dagbarn till ngnsedan 1962; 1893 i bet. ’barn som under dagtid vistas på barnhärbärge el. barnkrubba’