Svensk ordbok 2009, webbversion

dadel [dad´-el.da´d-] substantiv ~n dadlar dadl·ar●ofta plur. en liten av­lång frukt som har sött och klibbigt kött och som vanligen säljs torkad i Sverige kokk.dadelpalmdadlar och fikon äts det mycket av vid jul­tidsedan 1541jfr fornsv. dattil ’dadel’; av lågty. dadele med samma betydelse; ur grek. dak´tylos ’finger; dadel’