Svensk ordbok 2009, webbversion

cred´ el. kreddkredd substantiv, ingen böjning, n-genus ●tro­värdighet vard.allmän värderingmånga börs­analytiker tappade cred när it-bubblan sprack○ofta äv.(ut­tryck för) upp­skattning han fick cred i teater­världen för sina äktenskaps­dramersedan 1994av eng. cred med samma betydelse, kortord för credibility