Svensk ordbok 2009, webbversion

crack [kräk´] substantiv ~et äv. ~en ●(flagor eller klumpar av) rent kokain som röks t.ex. i vatten­pipa vard.kokk.med.crackepidemicrack har blivit en mode­betonad drog sär­skilt bland ton­åringar i USAsedan 1985av eng. crack med samma betydelse, till crack ’krossa’; jfr crackers