Svensk ordbok 2009, webbversion
courtage
[korta´∫]
substantiv ~t [-a´∫et]
äv.
kurtagekurtage
[kurta´∫]~t [-a´∫et]
court·ag·et, kurt·ag·et●provision till förmedlare av affärer med värdepapper
ekon.sedan 1823av fra. courtage med samma betydelse, till courtier ’mäklare’, till courir ’springa’