Svensk ordbok 2009, webbversion
coola
[ko`la]
verb ~de ~t
cool·ar●vanligen med partikelnner
lugna (ner)
vard.psykol.spelarna var så tända att de behövde coolas ner någotcoola (ner) ngnsedan åtm. 1996efter eng. cool med samma betydelse, eg. ’kyla (ner)’