Svensk ordbok 2009, webbversion

coola [ko`la] verb ~de ~t cool·ar●vanligen med partikelnner lugna (ner) vard.psykol.spelarna var så tända att de behövde coolas ner någotcoola (ner) ngnsedan åtm. 1996efter eng. cool med samma betydelse, eg. ’kyla (ner)’