Svensk ordbok 2009, webbversion
konsorter
[-sårt´-]
äv.
consortesconsortes
[-sårt`-]
substantiv,
plur.
kon·sort·er, con·sort·es●delägare
åld.admin.ekon.○äv.meningsfränder, gelikar
NN et consortessedan 1575av lat. con´sors (plur. consor´tes) ’delägare’