Svensk ordbok 2009, webbversion

konsensus äv. consensusconsensus [-sen`-äv.-sen´-] substantiv ~en kon·sens·us, con·sens·us●(vilja till) enighet mellan parter t.ex. in­om tros­samfund, i politiska samman­hang etc. pol.i fråga om neutraliteten har det länge rått konsensus mellan partiernakonsensus (med ngn/ngt), konsensus (mellan ngra)sedan 1959av lat. conse´nsus ’sam­stämmighet’