Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
consensusconsensus
[-sen`-äv.-sen´-]
substantiv ~en
kon·sens·us, con·sens·us●(vilja till) enighet mellan parter
t.ex. inom trossamfund, i politiska sammanhang etc.
pol.i fråga om neutraliteten har det länge rått konsensus mellan partiernakonsensus (med ngn/ngt), konsensus (mellan ngra)sedan 1959av lat. conse´nsus ’samstämmighet’