Svensk ordbok 2009, webbversion
conquistador
[kåŋkvistadå´r]
substantiv ~en ~er
conquist·ad·or·en●(ättling till) spansk erövrare i Amerika
under 1500- och 1600-talet
histor.mil.yrk.Cortés, Pizarro och andra conquistadorersedan 1845av spa. conquistador med samma betydelse, till conquistar ’erövra’