Svensk ordbok 2009, webbversion

conquistador [kåŋkvistadå´r] substantiv ~en ~er conquist·ad·or·en●(ättling till) spansk erövrare i Amerika under 1500- och 1600-talet histor.mil.yrk.Cortés, Pizarro och an­dra conquistadorersedan 1845av spa. conquistador med samma betydelse, till conquistar ’erövra’