Svensk ordbok 2009, webbversion
coitus
[
kå
´
-
]
substantiv
,
ingen
böjning
,
neutr.
coit·us
●
samlag
särsk. i fackspråk
psykol.
tid.
coitus interruptus
avbrutet samlag
sedan 1887
av lat.
co
´
itus
med samma betydelse, till
co-
’samman’ och
i
´
re
’gå’