Svensk ordbok 2009, webbversion

cockpit [kåk´pit] substantiv ~en ~ar cock|­pit·en●förar­kabin i flyg­plan trafik.en högt automatiserad cockpitsedan 1959av eng. cock­pit med samma betydelse, urspr. ’tuppgrop, in­hägnad för tupp­fäktning’; jfr pitprops