Svensk ordbok 2009, webbversion
cockpit
[
kåk
´
pit
]
substantiv
~en ~ar
cock|pit·en
●
förarkabin i flygplan
trafik.
en högt automatiserad cockpit
sedan 1959
av eng.
cockpit
med samma betydelse, urspr. ’tuppgrop, inhägnad för tuppfäktning’; jfr
pitprops