Svensk ordbok 2009, webbversion

cockney [kåk´ni] substantiv ~n ~s ●en sär­präglad variant av engelskan som talas i London språkvet.○äv. om londonbo som talar på detta sätthan var en boren cockneysedan 1906av eng. cockney med samma betydelse, äldre cokeney ’miss­bildat ägg; veklig, bort­klemad person’; till äldre eng. cok ’tupp’ och ey ’ägg’