Svensk ordbok 2009, webbversion
ciabatta
[(t)çabat´a]
substantiv ~n ciabattor
ciabatt·an●ett ljust, ganska segt bröd som jäst länge innan det gräddats
urspr. italienskt
kokk.sedan 1995av ita. ciabatta eg. ’gammal utgången toffel’, med anspelning på brödets form och konsistens