Svensk ordbok 2009, webbversion

choka [çå`ka] verb ~de ~t chok·ar●minska luft­tillförseln till förbrännings­motor med hjälp av choke trafik.han chokade för glatta livet och till slut gick motorn i gångchokasedan 1954av eng. choke ’kväva, strypa; choka’ Subst.:vbid1-130820chokande, vbid2-130820chokning