Svensk ordbok 2009, webbversion
choka
[çå`ka]
verb ~de ~t
chok·ar●minska lufttillförseln till förbränningsmotor med hjälp av choke
trafik.han chokade för glatta livet och till slut gick motorn i gångchokasedan 1954av eng. choke ’kväva, strypa; choka’
Subst.:vbid1-130820chokande,
vbid2-130820chokning