Svensk ordbok 2009, webbversion

chocke´ra verb ~de ~t chock·er·ar●fram­kalla (plötslig) upp­rördhet hos psykol.sesechock 1 JFRcohyponymchocka några av damerna blev chockerade av hans vågade anekdoterchockera ngn (med ngt/att+V)sedan 1884Subst.:chockerande, vbid2-130804chockering