Svensk ordbok 2009, webbversion

chocka [∫åk`a] verb ~de ~t chock·ar●fram­kalla chock hos ngn psykol.sesechock 1 JFRcohyponymchockera med­delandet om hans plötsliga död chockade hennechocka ngn (med ngt/att+V)sedan 1956Subst.:vbid1-130796chockande