Svensk ordbok 2009, webbversion

chock [∫åk´] substantiv ~en ~er chock·en1häftig sinnes­rörelse som orsakas av skrämmande (och o­väntad) upp­levelse psykol.tid.chocktillståndångestchockdöds­budet gav henne en svår chockkrigs­utbrottet kom som en chock för de flesta○ibl. äv. som följd av an­genäm över­raskningförtroendechockglädjechock○äv. försvagati sammansättn. (känsla av) stark över­raskning chockhöjningchockrapportprischocken chock (för ngn)asymmetrisk chock ekonomisk kris som drabbar o­lika om­råden eller länder (t.ex. i en valuta­union) o­likasedan 1830av fra. choc med samma betydelse; till choquer ’stöta till; chockera’; av lågty. schokken ’stöta’ 2allvarligt svaghets­tillstånd som orsakats av svårare kropps­skada med bl.a. kraftig blodtryckssänkning och blek, kall­svettig hud med.tid.granatchocksårchock○äv. om medicinsk behandling som till­fälligt leder till liknande till­ståndJFRcohyponymchockbehandling elchockinsulinchocksedan 18833plötsligt an­fall (mot folk­massa) i skrämselsyfte samh.tid.polisen gjorde chock mot demonstranternachock (mot ngra)sedan 1785 (om militärchock)