Svensk ordbok 2009, webbversion
[∫åk´]
substantiv ~en ~er
chock·en1häftig sinnesrörelse som orsakas av skrämmande (och oväntad) upplevelse
psykol.tid.chocktillståndångestchockdödsbudet gav henne en svår chockkrigsutbrottet kom som en chock för de flesta○ibl. äv. som följd av angenäm överraskningförtroendechockglädjechock○äv. försvagati sammansättn.
(känsla av) stark överraskning
chockhöjningchockrapportprischocken chock (för ngn)asymmetrisk chock
ekonomisk kris som drabbar olika områden eller länder (t.ex. i en valutaunion) olikasedan 1830av fra. choc med samma betydelse; till choquer ’stöta till; chockera’; av lågty. schokken ’stöta’
2allvarligt svaghetstillstånd som orsakats av svårare kroppsskada
med bl.a. kraftig blodtryckssänkning och blek, kallsvettig hud
med.tid.granatchocksårchock○äv. om medicinsk behandling som tillfälligt leder till liknande tillståndJFRcohyponymchockbehandling
elchockinsulinchocksedan 18833plötsligt anfall (mot folkmassa) i skrämselsyfte
samh.tid.polisen gjorde chock mot demonstranternachock (mot ngra)sedan 1785 (om militärchock)