Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
chikan·er·ar●utföra handling som vanhedrar eller förolämpar
ngn, direkt el. indirekt
psykol.han chikanerade sina föräldrar med sitt uppträdandehon chikanerade honom genom att påstå att han söpchikanera ngnsedan 1779av fra. chicaner ’krångla (vid rättegång); trakassera’
Subst.:vbid1-130751chikanerande,
vbid2-130751chikanering