Svensk ordbok 2009, webbversion
[∫åfö´räv.∫afö´r]
substantiv ~en ~er
chauff·ör·en●(titel för) person som yrkesmässigt kör bil eller buss
trafik.yrk.taxichaufförchauffören på bussen var käck och hjälpsamnumera är det inte många som kan kosta på sig egen chaufför○ngn gång äv. om icke yrkesmässig bilförarenär de hade druckit vin fick sonen rycka in som chaufförsedan 1901av fra. chauffeur ’eldare; chaufför’, till chauffer ’värma; elda’; till lat. calefac´ere ’göra varm’; jfr echaufferad, kalfaktor