Svensk ordbok 2009, webbversion

charlata´n substantiv ~en ~er charl·at·an·en●person som på ett vilse­ledande sätt försöker ge in­tryck av att äga viss (märklig) förmåga eller kunskap nu­mera särsk. om så­dan bedragare av intellektuell typ psykol.yrk.som lyriker och litteratur­kritiker var han lysande, men som politisk tänkare var han en charlatan○förr ofta all­männare om kvack­salvare, magnetisörer o.d.en charlatan (i/på ngt)sedan 1734av fra. charlatan med samma betydelse; av ita. ciarlatano ’prat­makare; kvack­salvare; charlatan’, till ciarlare ’prata’