Svensk ordbok 2009, webbversion
[∫ar∫e´raljusa sj-ljud]
verb ~de ~t
charg·er·ar●vanligen perf. part.
överdriva
mindre brukl.komm.hans beskrivning är intressant men kanske något chargeradchargera (ngt)sedan 1802av fra. charger med samma betydelse, eg. ’lasta’; jfr charge
Subst.:vbid1-130440chargerande,
vbid2-130440chargering