Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
certi·fik·at·et●skriftligt intyg om viss uppnådd ställning eller kompetens
spec. sådan som ger rätt att utöva viss verksamhet
rum.samh.flygcertifikatäktenskapscertifikatta certifikat för segelflygcertifikat (för ngt/att+V), certifikat (på ngt/SATS)sedan 1756bildn. till medeltidslat. certifica´re ’göra säker’, till lat. cer´tus ’säker’