Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
centr·al|makt·en●ofta plur.
stat som ingick i ett förbund som omfattade de starkaste militärmakterna i Centraleuropa
under första världskriget
pol.centralmakterna, alltså Tyskland, Österrike-Ungern och deras allierade○ngn gång äv. allmännare om (stark) stat belägen i ngn central regionsedan 1848