Svensk ordbok 2009, webbversion

centra`lmakt substantiv ~en ~er centr·al|­makt·en●ofta plur. stat som in­gick i ett förbund som om­fattade de starkaste militär­makterna i Central­europa under första världs­kriget pol.centralmakterna, allt­så Tysk­land, Österrike-Ungern och deras allierade○ngn gång äv. all­männare om (stark) stat belägen i ngn central regionsedan 1848