Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
kenota´fkenota´f
substantiv ~en ~er
ceno·taf·en, keno·taf·en●minnesvård över en avliden person på annan plats än vid graven
relig.cenotafen över Birger jarl vid Stockholms stadshussedan 1841via lat. av grek. kenotaph´ion med samma betydelse, till kenos´ ’tom’ och taph´os ’gravvård’