Svensk ordbok 2009, webbversion
cabotage
[
-ta
´
∫
]
substantiv
~t
[-a
´
∫et]
cabot·ag·et
●
sjöfart mellan hamnar i samma land
sjö.
trafik.
○
äv.
trafikflygning mellan platser i samma land
sedan 1887
av fra.
cabotage
’kustfart’; trol. till spa.
cabo
’udde’