Svensk ordbok 2009, webbversion

bö`vel substantiv ~n äv. ~en, plur. bövlar bövl·ar●i vissa kraftuttr. djävul vard.; ngt åld.sag.yrk.för bövelen karl, stå i giv­akt!sedan 1609trol. sido­form till bödel genom på­verkan av djävul