Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
böt·ar●tvingas betala (viss summa i) böter
som juridisk påföljd
jur.hon fick böta 600 kronor för felparkering○äv. bildligtsona
han fick böta med sitt liv för sin oförsiktighetböta (BELOPP) (för ngt/SATS), böta (med ngt) (för ngt/SATS)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. böta ’ersätta, gottgöra; plikta med’; bildning till 2bot
Subst.:vbid1-129581bötande