Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
börd·ig1som växter trivs och frodas på
om jord, särsk. i odlingssammanhang
admin.jordbr.en bördig floddalsedan 1546till börd i en äldre bet. ’avkastning’
2som härstammar
från den plats e.d. som framgår av sammanhanget
admin.släkt.bruden är bördig från Västergötlandbördig från ngtsedan 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. byrdhogher, bördogher ’härstammande; av god börd’; till börd