Svensk ordbok 2009, webbversion

bö`npall substantiv ~en ~ar bön|­pall·en1pall för knä­böjning vid bön mest histor.relig.rum.sesebön 2 sedan 17192bakre passagerar­säte på motor­cykel vard., skämts.rum.trafik.sedan 1950-talettill 1böna 2