Svensk ordbok 2009, webbversion

bö`nhas substantiv ~en ~ar bön|­has·en●person som ut­övar (hantverks)yrke utan fack­kunskaper urspr. utan att till­höra visst skrå mest vid beskrivning av äldre förh.psykol.yrk.JFRcohyponymklåpare sedan 1621av lågty. bönhase med samma betydelse, ung. ’vindsråtta’; trol. till böne ’loft, vind’ och hase ’hare’, dvs. en figur som smyger med sin verksamhet