Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
bön|has·en●person som utövar (hantverks)yrke utan fackkunskaper
urspr. utan att tillhöra visst skrå
mest vid beskrivning av äldre förh.psykol.yrk.JFRcohyponymklåpare
sedan 1621av lågty. bönhase med samma betydelse, ung. ’vindsråtta’; trol. till böne ’loft, vind’ och hase ’hare’, dvs. en figur som smyger med sin verksamhet