Svensk ordbok 2009, webbversion
bö
`
neskrift
substantiv
~en ~er
böne|skrift·en
●
ödmjuk anhållan
vanligen riktad till (högre) myndighet
rum.
samh.
hennes sjätte böneskrift till Kunglig Majestät gav resultat
en böneskrift (från ngn) (till ngn)
sedan 1589