Svensk ordbok 2009, webbversion

bö`la verb ~de ~t böl·ar●fram­bringa ett kraftigt, ut­draget läte om tjur e.d. zool.JFRcohyponymgnäggacohyponymråma ○äv. i fråga om annat liknande ljudmist­lurarna hördes böla i dimman○särsk.(stor)gråta vard.hon kastade sig på sängen och böladebölasedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. böla; ljud­härmande Subst.:vbid1-129341bölande; böl