Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
bök·ig●helt oordnad
NollJFRcohyponymrörig
den bökiga eftermiddagstrafiken○äv. med tonvikt på handlingenobekväm och stökig
en bökig matchdet är bökigt att ha småbarnen med sig när man handlar○äv. bildligtostrukturerad
framställningen är onödigt bökigbökig (för ngn) (att+V)sedan 1940