Svensk ordbok 2009, webbversion

bö`kig adjektiv ~t bök·ig●helt o­ordnad NollJFRcohyponymrörig den bökiga eftermiddags­trafiken○äv. med ton­vikt på handlingeno­bekväm och stökig en bökig matchdet är bökigt att ha små­barnen med sig när man handlar○äv. bildligto­strukturerad fram­ställningen är o­nödigt bökigbökig (för ngn) (att+V)sedan 1940