Svensk ordbok 2009, webbversion
[bö`-el.bö´-]
substantiv ~n bödlar
bödl·ar●person som (yrkesmässigt) verkställer dödsdomar
histor. i Sverige och många andra ländersamh.yrk.JFRcohyponymskarprättare
bödelskärraden siste bödeln i Sverige avled 1920bödeln som avrättade Saddam Hussein○äv.makthavare som kränker elementära mänskliga rättigheter
och orsakar många oskyldigas död
bödelsväldeFranco, Spaniens bödelsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. bödhil; av lågty. bödel med samma betydelse, eg. ’tjänare; bud’; besl. med bjuda; jfr bövel