Svensk ordbok 2009, webbversion

bödel [bö`-el.bö´-] substantiv ~n bödlar bödl·ar●person som (yrkesmässigt) verk­ställer döds­domar histor. i Sverige och många an­dra ländersamh.yrk.JFRcohyponymskarprättare bödelskärraden siste bödeln i Sverige av­led 1920bödeln som av­rättade Saddam Hussein○äv.makt­havare som kränker elementära mänskliga rättigheter och orsakar många o­skyldigas död bödelsväldeFranco, Spaniens bödelsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. bödhil; av lågty. bödel med samma betydelse, eg. ’tjänare; bud’; besl. med bjuda; jfr bövel