Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
bång|styr·ig●svår att kontrollera
särsk. fysiskt; om varelse
admin.psykol.en bångstyrig hästbångstyriga elever○ngn gång äv. om annan företeelseen gammal bångstyrig cykelsedan ca 1605efter lågty. balstürich ’svår att styra’; i sv. ombildat efter bång