Svensk ordbok 2009, webbversion

bång`styrig adjektiv ~t bång|­styr·ig●svår att kontrollera särsk. fysiskt; om varelse admin.psykol.en bångstyrig hästbångstyriga elever○ngn gång äv. om annan före­teelseen gammal bångstyrig cykelsedan ca 1605efter lågty. balstürich ’svår att styra’; i sv. om­bildat efter bång