Svensk ordbok 2009, webbversion
bå
`
ga
verb
~de ~t
båg·ar
●
ljuga
vard.; mindre brukl.
komm.
båga (om ngn/ngt/SATS)
sedan 1910
sv. dial.
båga
’skryta; ljuga’, urspr. ’svämma över’
Subst.:
vbid1-128637
bågande
;
båg