Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n bävrar
bävr·ar●en stor, bredsvansad gnagare som har mörkbrun päls, och som lever i och vid vattendrag
där den reglerar vattenståndet genom att bygga dammar av fällda träd
zool.bäverkolonibäverpäls○äv. om närbesläktade el. liknande gnagarevanligen i sammansättn.
bäverekorrebergsbäversumpbävernordamerikansk bäversedan 1489Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. bäver; av lågty. bever med samma betydelse; motsvarande det inhemska bjur; eg. ’den brune’; besl. med björn, brun