Svensk ordbok 2009, webbversion

bä´ver substantiv ~n bävrar bävr·ar●en stor, bredsvansad gnagare som har mörk­brun päls, och som lever i och vid vatten­drag där den reglerar vatten­ståndet genom att bygga dammar av fällda träd zool.bäverkolonibäverpäls○äv. om när­besläktade el. liknande gnagarevanligen i sammansättn. bäverekorrebergsbäversumpbävernord­amerikansk bäversedan 1489Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. bäver; av lågty. bever med samma betydelse; mot­svarande det in­hemska bjur; eg. ’den brune’; besl. med björn, brun