Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
bäv·ar●känna stark oro eller fruktan
psykol.han bävade inför mötet med sin dödssjuke farmed vårt oljeberoende måste vi bäva för framtidenbäva (för ngt/att+V/SATS), bäva (att+V/SATS)sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. bäva; gemens. germ. ord, trol. urspr. ’frukta; darra’
Subst.:vbid1-129223bävande;
bävan