Svensk ordbok 2009, webbversion

bätt`ring substantiv ~en ~ar bättr·ing·en1knappast plur. till­frisknande med.tid.alla önskade henne god bättringsedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. bätring 2förändring till bättre förhållanden tekn.tid.JFRcohyponymförbättring det har varit många tåg­förseningar på sista tiden men SJ lovar bättring○äv. om det konkreta resultatet (ofta av reparation e.d.)väggen var fläckig av lagningar och bättringarbättring (av ngt)sedan ca 1400Klosterläsning3knappast plur. det att (moraliskt) bättra sig relig.tid.göra bättringpastorn manade till bot och bättringsedan 1385Klosterläsning