Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
bättr·ing·en1knappast plur.
tillfrisknande
med.tid.alla önskade henne god bättringsedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. bätring
2förändring till bättre förhållanden
tekn.tid.JFRcohyponymförbättring
det har varit många tågförseningar på sista tiden men SJ lovar bättring○äv. om det konkreta resultatet (ofta av reparation e.d.)väggen var fläckig av lagningar och bättringarbättring (av ngt)sedan ca 1400Klosterläsning3knappast plur.
det att (moraliskt) bättra sig
relig.tid.göra bättringpastorn manade till bot och bättringsedan 1385Klosterläsning