Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
bär|särk·en●kämpe som är gripen av oemotståndligt raseri
i nordisk forntid
psykol.yrk.○numera försvagatstark person som (ofta) råkar i raseri
och därvid slåss, förstör e.d.
ett par av spelarna i det gästande laget var veritabla bärsärkar○i ett uttryck äv. i adverbiell användningen restauranggäst blev våldsam och började gå bärsärksedan 1672av isl. berserkr, trol. eg. ’man klädd i björnskinn’, till ber- ’björn-’ och serkr ’skjorta’; jfr björn, särk