Svensk ordbok 2009, webbversion

bä`rsärk substantiv ~en ~ar bär|­särk·en●kämpe som är gripen av o­emotståndligt raseri i nordisk forn­tid psykol.yrk.○nu­mera försvagatstark person som (ofta) råkar i raseri och där­vid slåss, förstör e.d. ett par av spelarna i det gästande laget var veritabla bärsärkar○i ett ut­tryck äv. i adverbiell an­vändningen restaurang­gäst blev våldsam och började gå bärsärksedan 1672av isl. berserkr, trol. eg. ’man klädd i björn­skinn’, till ber- ’björn-’ och serkr ’skjorta’; jfr björn, särk