Svensk ordbok 2009, webbversion

bän´dsel el. bän´selbän´sel substantiv bän(d)seln bän(d)slar bän(d)·seln●tunnare lina som lindats tätt på tvären runt två (delar av) tåg för att fast förena dem, ofta vid ögla e.d. särsk. sjö.sjö.bändsellinasedan 1730av lågty. ben(d)sel eller nederl. bensel med samma betydelse, bi­former till bindsel; jfr bindsle