Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
bän´selbän´sel
substantiv bän(d)seln bän(d)slar
bän(d)·seln●tunnare lina som lindats tätt på tvären runt två (delar av) tåg
för att fast förena dem, ofta vid ögla e.d.
särsk. sjö.sjö.bändsellinasedan 1730av lågty. ben(d)sel eller nederl. bensel med samma betydelse, biformer till bindsel; jfr bindsle