Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bysatte bysatt, pres. bysätter
by|sätt·er●sätta (gäldenär) i häkte
tills han/hon fullgjort sina (ekonomiska) förpliktelser
histor.jur.bysättningshäktebysätta ngn (för ngt/SATS)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. bysätia; av lågty. bisetten ’sätta avsides; inbura’; etymologiskt identiskt med bisätta
Subst.:vbid1-128519bysättande,
vbid2-128519bysättning