Svensk ordbok 2009, webbversion

by`sätta verb bysatte bysatt, pres. bysätter by|­sätt·er●sätta (gäldenär) i häkte tills han/hon full­gjort sina (ekonomiska) förpliktelser histor.jur.bysättningshäktebysätta ngn (för ngt/SATS)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. bysätia; av lågty. bisetten ’sätta av­sides; inbura’; etymologiskt identiskt med bisätta Subst.:vbid1-128519bysättande, vbid2-128519bysättning