Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
byrå·krat·en●ämbetsman som (alltför) strikt iakttar givna regler i sin yrkesutövning
och inte alltid tar individuella mänskliga hänsyn o.d.
ibl. nedsätt.samh.yrk.skolbyråkrathon tröttnade på att stångas med byråkraterna på skattemyndigheten○äv. om annan person som (alltför) strikt iakttar givna reglerbyråkrater finns överallt i föreningslivetsedan 1850av fra. bureaucrate med samma betydelse; modern bildn. till 2byrå och -krat, till grek. kratei´n ’härska’; jfr demokrat m.fl.