Svensk ordbok 2009, webbversion

byråkra´t substantiv ~en ~er byrå·krat·en●ämbets­man som (allt­för) strikt iakt­tar givna regler i sin yrkes­utövning och inte all­tid tar individuella mänskliga hän­syn o.d. ibl. ned­sätt.samh.yrk.skolbyråkrathon tröttnade på att stångas med byråkraterna på skatte­myndigheten○äv. om annan person som (allt­för) strikt iakt­tar givna reglerbyråkrater finns över­allt i förenings­livetsedan 1850av fra. bureaucrate med samma betydelse; modern bildn. till 2byrå och -krat, till grek. kratei´n ’härska’; jfr demokrat m.fl.