Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
bur·skap·et●rätt att utöva visst yrke i en stad
under skråväsendets tid
histor.historia.JFRcohyponymburbrev
burskapsbrevmånga tyska köpmän fick burskap i Stockholm på 1400-talethan fick burskap i Bryggaregillet○vanligen utvidgatallmänt erkännande
hennes teori har inte vunnit burskapganska få norska lånord har vunnit burskap i svenskansedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. burskap; till lågty. bur ’borgare’; jfr burbrev