Svensk ordbok 2009, webbversion

bu`rskap substantiv ~et bur·skap·et●rätt att ut­öva visst yrke i en stad under skrå­väsendets tid histor.historia.JFRcohyponymburbrev burskapsbrevmånga tyska köp­män fick burskap i Stock­holm på 1400-talethan fick burskap i Bryggaregillet○vanligen ut­vidgatall­mänt erkännande hennes teori har inte vunnit burskapganska få norska lån­ord har vunnit burskap i svenskansedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. burskap; till lågty. bur ’borgare’; jfr burbrev